och ganska mycket annat saknar betydelse....I dag är det första dagen jag vill gå ut. Jag vill ut ut ut ut. Så jag gråter när jag inte hittar mina byxor, sen gråter jag för att jag inte hittar min tröjja.
Det som stressar är att dagsljuset är på väg bort och jag vill så gärna gå 3 km rundan med hunden. Mannen försöker febrilt lista ut vad det är jag söker. Vi kommer äntligen iväg och det känns som jag är rustad för fjällexpitition.
Rasmus krånglar in oss i babybjörnen och off we go. Tack Karin!
Det har sällan känns så härligt. Det spelade ingen roll att det småregnade och det var novembermörker. Shanti var exemplarisk fast hon har gått in i löp. Nu mötte vi inga hundar men hon kom när hon skulle och gick lydigt fot.
nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar