lördag 28 november 2009

i bland är det tur..

...att man inget vet. Män slutar läsa här. Det har gått bra med ammningen, det var det första hon gjorde 1 minut gammal. Käkade som edward i new moon. Gnafs. Och jag var full av epidural och lustgas. Dagen efter när ammningsjouren gick rond så hade hon ätit igen från båda. Och när vi kom hem så gick det strålande och igen och igen gick det strålande.
Och jag lyder inga råd om att vila när bebisen vilar. Jag stirrar på mitt bundle of joy gråter, skriver lite, tittar lite på finaste pappan och hans sovande dotter. Och natten till igår så vill hon äta hela tiden och jag känner under dagen hur lökarna växer, och växer.
Och växer och värker. Jag har försökt att beskriva känslan för mig själv. Det går inte.
Det närmaste jag kommer är; som att försöka suga glas genom huden i bröstvårtan med ett sugrör. i 20 minuter. Nu är jag än mer imponerad av alla kvinnor i hela världen.
För jag har det så jävla bra. All hjälp man kan få. Bil som kan ta mig till apoteket för att köpa titwarmers och kräm. En man som rapar Mo, myser med henne och hon har inte legat många minuter ensam någonstans.
Jag har ju läst en del på bloggar runt om och tänkt att det är väl förfan bara bita ihop och amma. Det var förut. Nu förstår jag bättre.
Jag och mina lökar värker av tanken att om 10 min ska jag amma igen och så tänker jag att det gick ju sist och jag överlevde. Det kanske inte var så farligt. Minnet spelar mig ett spratt.
Det var innan natten till fredag, innan det satte igång på allvar.
Kl 6 på morgonen. Rasmus sover i godanro. Och jag kan inte hjälpa mig själv. Jag skriker med ihopressade tänder och tårarna sprutar. i 20 minuter. och benen håller jag rakt upp i luften så att mjölksyra och adrenalin pumpar i blodet. och så gör jag benlyft 10 st på vardera ben, byte, 10 med andra och föröker nå väggen bakom mig. Ni som har sett Jane Fondas träningsvideos vet vad jag pratar om. Jag hatar sån träning.
Lilla Mo hänger på. Ligger som en liten vampyr. (hon har skön stil när hon ligger där på 3 kvart)På morgonen är det dags igen, tårarna sprutar och jag kör bensprattel och, teethgrinding och tears for fucking fears.
Och raye känner att det har skett en väsentlig förändering med min smärta.
Inte till det bättre.
så jag förstår mammorna som skriker fuck that, kastar amningskuporna och går in på ersättning. Säkert tycker alla på amningjouren att det är väl ett par sorry excuses for womankind. Till dom vill jag säja att jag hjälper gärna till och kopplar ett par startkabelnypor i deras bröstvårtor och slår på strömmen. i minst 12X20 minuter fördelat under ett dygn.
Sen kan vi prata.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 

yasmin lawsuit