torsdag 26 november 2009

our bundle of joy


Första dygnet.
Jag vaknar som en duktig människa i tid till en hotellfrukost. Puffar upp pappan i någonsorts halvsittande sovställning och frågar honom gång på gång om han förstår att Mo ligger vid hans armhåla. Jag stannar tills jag ser att hans pingpongbollar till ögon har slutat rulla och jag lämnar honom sniffandes på hennes huvud.
Det var den godaste koppen kaffe och härligaste torra bröd jag ätit i hela mitt liv.
Jag sitter o tittar på lilla Mo och Raye kan knappt tro mina ögon.
Vid 11 så skulle vi iväg för undersökning hos barnläkaren och jag gick upp och yrade i korridoren för att fråga vart vi skulle. Jag hittade en nybliven pappa med likadan filt som vi. Jag hade sett paret i korridoren på Måndagen och dom hade oxå varit där på igångsättning så vi pratade en stund i djupt samförstånd. Konstigt det där.
-Oj jag tror att någon försöker stjäla min bäbis! Det kommer en tjej och går med mitt barn i korridoren. Hon förklarar att dom stod en lång stund och försökte väcka pappan. Men det hade inte gått. Haaaaaaaaaaalloooooooo.... hahaha. jag vet hur det är! Och lilla Mo sov lika djupt hon med.

Så fort besöket hos barnläkaren är över så drar vi som en avlöning från BB. Inte en sekund försent. Nu får ni säja vad ni vill folks men det första jag gjorde var att köpa ett paket cigg och en stor ramlösa. Jag lovade mig i feberdrömmen att om jag överlevde så skulle jag röka ett helt paket cigg. Och det ska jag.
Så jag parkerade Mo i pappans famn och släpade alla väskor ner till kiosken och sen till parkeringshuset och sen satt jag ute på en parkbänk i regnet och rökte medan raye baxade vårt dyrbara knytte till bilen och var så glad.
Sen stapplade jag runt i parkeringshuset på en golgatavandring . Jag hade glömt vart raye sa att han ställde bilen.
jag undrar om det är det som är mammahormoner och att jag nu är officiellt inne i mammadimman. När jag knatat upp till våning 2 och tittar ut så står raye oroligt utanför och undrar. Han sa att han hade blivigt rädd för att jag hade fegat ur och skipped off. Mo satt prydligt i sin nya bilstol och sov. Jag som hade blivit rätt för att han inte skulle fixa att hålla en bebis och montera bilstol.
Han är ju man.


Hon sov hela vägen hem, Hon sov när farmor ville hälsa, hon sov när shanti ville hälsa, hon sov när jag pratade i telefon med mamma och karin och lollo. Hon sov när sjukhuset undrade vart vi var.
Och när farmor åkt så sov far och dotter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 

yasmin lawsuit