fredag 16 december 2011

Lucia

 Sen som vanligt och Pam ringer och överraskar med att stå på parkeringen, Åh så glad jag blev!
Skickade henne genast att köpa lussebullar.
På med linnet och kastade in Mo i tåget! Hon fann sig tillrätta direkt. Men sen stod hon bakom en stjärngosse hela uppträdandet.

Vi tittade på morgonsamling där barnen sjöng sen la Pam och jag beslag på soffan där vi satt och mös. Vi drog fram en julmust och så hur hela personalen stelnade till och kom springandes med mjölkpaketet. Usel mamma vs. förskolan 0-1


måndag 12 december 2011

Hon upphör inte att förvåna mig

Västen från Sandra sitter på förjämnan, till allt!
Första varvet runt köket hittade hon mina nyinköpta handledsvärmare som åkte på
Sen hittade hon mössan i soffan
sen gick hon och hämtade skor från byrån
Sen packade hon krokodilkassen
med min handkräm
min telefon
alla småkoppar från ikea
en hårig borste
och pippiväskan
Hon ska inte vart hon var på väg

men jag fångade henne i sista sekund

Jag trodde på allvar att jag skulle kunna smita

men klockan 7 hördes små försiktiga mamma, mamma? från sängen. Hjärtemyset. Vi gick upp och käkade adventsfrukost sen fick jag inse att morgonpromenaden med Kimoch Milo brann inne. Träffade upp Seja på ängen och lät hundarna springa av sig lite. Det var bara att inse att det inte blev någon träning direkt utan vi fick hänga lite och titta på dom andra.
När alla hade dragit och vi skulle gå hem så kom det en julgransförsäljare och gav Mo en chokladkex.
Hon vägrade att ha vantarna på sig för då kunde hon inte hålla i den så hon frös ihjäl om händerna.
Hon var jättekall om både händer och fötter när vi kom hem så jag makade in pappan lite och stoppade ner fjunet brevid. Sen sov båda väldigt länge till...

Vi mötte upp Pam och Björn nere på stan för att se på köningen av Lucia. Märta var med i tåget och såg så lång och ståtlig ut. Vi köpte med pizza hem och Pappan verkade repa sig efter en utekväll på julbord med jobbet.

Vi försökte städa och hittade Kims födelsedagskrona som Mo bar  med stor förtjusning.

söndag 11 december 2011

Men vi bestämmer det sen blev det inte riktigt bra ialla fall

Vi tänkte först att det var en bra i idé att vara ute i god tid och skulle åka på fredagen redan för att vara på plats. Men vi ändrade det för att jag inte hade sett min familj på hela vecka och det var först på fredagen som sjukstugan släppte taget så i min enfald tänkte jag att det var bättre att sova en natt till hemma. Men det hade det varit. Om man sover.


Upp och hämtade Malin halv 6 och spotifyade Rihanna på högsta volym för att vakna till. Allt hade varit bra, vi låg bra till i tid, samtalet räckte gott och väl
Och sen blixthalka utanför örebro.
Tänkte först att jag var en mes och försökte stå på gasen men fan heller bilen for som en tvål i en skål och jag fick köra i 80 i timmen de sista milen och klockan rasade iväg

Så istället för att ha en halvtimme gott och väl tillgodo så slirade vi in 5 i 9.
Inte ett bra första intryck jag vill göra på Frau Brundin.
Agility Instruktörsutbilning 1
Som jag har längtat.

Jag har ingen aning om vad jag väntade mig. Iallafall inte att det kändes så skönt seröst. Så genomtänkt, välorganiserat. Jag tog mig an varje uppgift på största allvar och tog verkligen Camilla på orden när hon sa att vi ska ta för oss och visa vad vi vill.

Kanske lite mycket ibland men jag hoppas och tror inte att det var på någons bekostnad. Det var saker hela tiden som förvånade mig och överraskade kanske to.m omkullkastade en del av mina förutfattade meningar. Me like.
Innan klockan var slagen första dagen hade vi alla varit uppe och redovisat typ 3 gånger och pratat inför gruppen. Jag undrar om det var det som var meningen egentligen. Det vi sa var viktigt men kanske ännu viktigare att känna på hur det är att tala inför publik.

Exakt. Hur tar man en publik som denna? Med glädje, kunskap och ett jävlar annamma :)
Och passa tiden tyckte jag var en av de viktigaste sakerna en instruktör ska göra.
Exakt. skratta ni som känner mig.
Men jag ska bli bättre
jag ska bli bäst.

Det var galet skönt att vara barn/man/hundledig ända tills dagen tog slut.
Och så kunde jag inte sova
Fast jag var så trött att jag var vindögd. Och så hostade jag ihjäl mig så jag la mig i köket för att inte hålle de andra vakna. Där kunde jag ligga , vaken och längta hem.

Fullt ös medvetslös. Hinderinlärning hela förmiddagen och det var spännande och höra på de andras grupparbeten. Min grupp hade däck och slalom. Jag fick däcket med Inger och det är ett hinder jag känner mig säker på. Både att lära in och lära ut.
Its just another jump.

Eftermiddagspraktik med en massa nybörjarekipage. 2 ekipage per grupp.
Jag kände mig hyffsat i form tills vi kom till A hindret och jag helt plödsligt frågar mig vad fan jag håller på med. Jag gör något jag absolut inte vill, jag lär ut på ett sätt jag inte vill och jag har ingen plan.
Helvete.
Camilla grep in och räddade förmodligen livet på labradoren.
Sen vare slut och alla åkte hem.
Snart är det dags för del 2.

.

lördag 10 december 2011

Om att vara sjuk och sen glömma bort hur dåligt det egentligen var

Efter glädjen över att fylla 40 och 2 år utan några större besvär förrutom att vara monsterbakis och bortglömd fika på dagen så däckade vi allesamman i ett hallaballo av feber, skrällhosta och ögoninfektioner. Och jag kommer nästan inte i håg ett skit. Man kan inte riktigt läsa eller kolla på film eller vara ute och knalla någon längre sträcka utan att falla död ner. Jag vet att Ramon ( felskrivning på blocket, rasmus undrade varför ingen ringde på hans annons och Ramon hade en billig bil ute för tji och inga stålars) lite försiktigt la fram att han absolut inte ville ha några måsten.

Precis när han sa det kom jag på den eminenta idén att vi visst skulle göra ett pepparkakshus. Och det råkade gått söder i 1000 delar och ramon ägnade en ganska lång tid i ett febersvettigt tillstånd att laga gavlar och tak på vårt fina hus. Varför är det som en lag att när Ramon yppar den magiska meningen jag skulle vilja ta det lugnt så darras städ/bak/storhandla/slänga skräp/panta alla burkar sen 2 år/åka till tippen nerven igång som ett brev på posten. Fast jag själv oxå är så gott som död.

Efter lite bränt socker här och där så lyckades vi ( jag ) få ihop huset och små minimellows fick vara snö. Jag var mycket nöjd fast hela köket luktade bittert av bränt socker. Både Mo och Ramon tyckte att det var svintråkigt.

Lyckades trycka dit en tomte som kronan på verket innan kristyren torkade. Vilken var konstigt att det var så bråttom men när kristyr i princip aldrig torkar utan är överjävligt att hålla på med och smakar blä.

Jag tvingade Mo och Rasmus att hänga med mig medan jag svängde ihop en kladdkaka som tack för att hundvännerna kom förbi och grattade. Jag har inte talat om för honom vilket stort hål som öppnade sig i min mage när jag fick klart för mig att deras besök visst var planerat och att han inte tänkte på att bjuda på fika. Jag kände mig befriad från allt ansvar när han sa till mig att släppa sargen och lita på att han hade koll. Så jag hängde sorglöst och babblade okontrollerat och tänkte inte mycket på det.

Det var väl själva fan.
Det känns skönt att skylla på någon annan.
Nu till hur peppisarna blir perfekta.
Jag är 40 år
I min familj har vi stansat ut en gubbe/tant/ gris i taget
Tagit en kniv eller annat lämpligt föremål och skopat upp den blivande deformerade pepparkakan
Lagt den tillsammans med andra lika konstiga på en plåt
gräddat fula och trasiga pepparkakor.
Det var då.
70 talet.
Nu kavlar vi ut degen millimeter tunn mellan två smörpapper till en fyrkant
sen stansar vi ut peppisarna tätt tätt
petar bort överflöd
gräddar 5 minuter
Herregud så effektivt
spröda fina tunna goda
ljuva 2011

Men som sagt i vilken ordning det här var har vi ingen koll på. Och det är märkligt hur snabbt jag glömmer hur sjuka vi var. Jag var uppe och knallade i skogen och ringde min chef och sa bestämt att jag skulle komma in och jobba.
Det tyckte inte han
Det tyckte jag
Sen gick jag hem, kastade av mig paltorna och sov i 5 timmar till.
Och sen hela natten och hela nästa dag.





torsdag 1 december 2011

Breakfast at Tiffanys

Ett tag kunde hon inte äta själv fast hon har gjort det sen hon var 1, skeden liksom fastnade i yogurten och hon fick inte upp den. Vi  vart lite oroliga men nu är ordningen återställd.


 

yasmin lawsuit