I dag är det Farmor Monicas dag

Vi har varit in till Etuna i dag. Kl8.30 skulle vi vara på mottagningen. Möttes av en extremt stressad människa som tryckte en pissmugg i min näve innan vi hängt av oss kläderna. Hon pratade jättefort och det handlade mest om det nya datasystemet som skulle installeras på rummen. Jag märkte inte av att det var överfullt men av hennes stressnivå skulle jag kunna få framfall på direkten. Vi tittar på varann jag och Rasmus. Han gick iväg för att hänga in kläderna i låsbara skåp som finns i korridoren. Han kom tillbaka och frågade stresstanten om det fanns nycklar att låsa skåpen med.
- Ja? säjer människan. Rasmus förklarar dilemmat igen.
-Men här är det folk till höger och vänster finns det inget skåp så finns det inte!
Hon är kort i tonen medan hon stirrar på honom somom han är en galen människa.
-Det finns öppna skåp men inga nycklar, säjer Rasmus lungt och sätter sig igen.
Vi tittar på varann igen.
Herregud, vart har vi hamnat. Hos syster rachel?
Rakt in i gökboet.
Syster stress drar iväg med oss in i ett annat rum och där sitter det redan en gravid kvinna. Systern utbrister
- Sitter du här i mörkret!? Man ska trycka på knappen för att indikera säjer hon förnärmat och släpar tillbaka oss in i det första rummet.
Var det verkligen den gravida kvinnans fel.

Hon drar åt banden på CTG maskinen runt min mage hårt och lämnar oss för en stund. Sen kommer hon in igen och håller en liten föreläsning om dom nya datorerna och står och maler och maler om ombyggnaden innan hon går iväg igen och äntligen lämnar oss ifred. Förlossningdoktorinnan var av en helt annan skola och med henne spred sig ett lugn över lokalen. Vi pratade häst och det visar sig att hon rider på Helmers. Världen är bra liten. Vad hon gjorde ska jag inte gå in på närmare för det angår INGEN. Jag säjer bara att ordet moderkaka och navelsträng inte längre är de vidrigaste orden utan mogen livmodertapp ligger i topp nu. USCH.

Lugnet stördes bara av att Syster Rachel kom in och ställde sig brevid sängen och Doktorinnan. Hon ställde sig och vägde fram och tillbaka på fötterna och sa att hon fanns precis utanför dörren ifall Doktorn behöver henne. Så stod hon kvar.
Och vägde fram och tillbaka i var som tycktes vara en evighet för mig.

Vi ska på koll på Söndag, annars så hoppas vi att det drar igång under helgen så vi slipper driva ut den på Måndag.
Så ser det ut.