onsdag 25 november 2009

Födelsedagspresenten

I Måndags hade vi tid för igångsättning. kl 8 stod vi utanför som små tennsoldater.
Vi fick som vanligt inte hänga in våra kläder och den här gången hade vi en liten dvärg som checkade in oss och vi hade en aning mer grejjer med oss.
Fantastiskt.
En liten hang up som jag har är (sluta läs här om du är man) hur människor som håller på och krafsar i andra människors skrev klämmer ut en rejäl klick iskallt slajm i näven och sen pressar in handen helt utan finess och förberedelser.
Jag hade syster ratchel som försäkrade doktorinnan;
Jag håller i hennes knä här på min sida så bänder vi isär.
Men det gick ju helt lysande syster
verkligen.

Jag blev rasande och det yttrade sig i en hysterisk gråt. Det är det jag gör när jag blir riktigt upprörd. Gråter.
Och resultatet var att det inte gick att undersöka mig. Verkligen lyckat.
Sen har kärringen( doktorinnan) mage och sitta och skaka på huvudet.
I det läget representerade jag alla fega stackare som inte TÖRS föda barn VAGINALT och piper kejsarsnitt direkt.
Och i händerna på klåpare så är jag den första som skriker kejsarsnitt i stället för att vara offer för dårar som har jobbat för länge i yrket att dom mist all empati.
Jag sa till henne att om hon gav mig EN minut på att mentalt förbereda mig på hennes slajm våldtäkt så går det. Bara genom att själv få välja tempo.
Men nej, Doktorn har bestämt sig för att det inte fungerar och sitter o skakar på huvudet fortfarande.
Rasmus ska iväg och parkera bilen och att förklara den proceduren tar kling och klang längre tid än att skriva in mig, köra slajmtreatment och skaka på huvudet. Och i slutänden var det att ge syster ratchel parkeringskvittot så nån skulle ringa securitas. Bara diskutionen om vilket plan man skulle stå på tog längre tid. Och i slutänden var svaret; vilket plan som helst.
okej.
Allt känns tryggt.

Jag kommer inte ihåg alla barnmorskor som kom och gick under dygnen men jag kommer ihåg Barnmorskan Sarah. En mjuk och varm människa som hörde sig för, frågade mig hur jag ville ha det och faktiskt försökte förstå vad det var jag sa. Vi fick dropp först och en liten kvarts igångsättandepiller av nått slag. Hon sa att hon hört att undersökningen av mig inte hade gått bra och det var en i raden av barnmorskor som sa samma sak. Det måste stått i journalen.
Akta för hysteriskt anfall in case of undersökning
Hon klarade av att göra den utan komplikationer. Vad dom glömde att föra in i jornalen var manualen.
Så jag fick försöka förklara för varje ny som kom. och det passerade några stycken

Vattnet går fem i 1.
Vi kollade monsters vs alien och det tog ett tag att kolla för det var ganska många som kom in i rummet.
Stående frågorna var; Ska ni ha det så här mörkt. Ja. Vill ni ha fönstret öppet? Ja.
så varför tände dom ljuset och stängde fönstret.
Varför fråga överhuvudtaget.
Vi gick över till filmen upp och vi var tvugna att stänga av för jag tyckte det var synd och missa den för att jag blundade när värkarna kom.
Det är någonstans här tid och rum försvinner för det är här lustgasen klev in i mitt liv. och smärtan. och rasmus röst får ett eget liv.
Den säjer andas in, andas ut.
slappna av.
och tiden gick
och det blev värre
och gick
och det blev värre
och gick
och det blev outhärdligt
Klockan ett på natten hör jag en ängels röst och hon frågar om jag ville ha epedral, ryggbedövning.
-gört. var det enda jag fick ur mig i gasmasken
Vi gört, var hennes svar. I think i love her.
Det var här jag började prata engelska.
Och när det blev för mycket av allt så var det det jag fick ur mig
Fuck me. med en konstig knarrig röst
Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee........
och det sa jag oavbrutet innan narkosläkaren kom
sen när han antligen fick igång prylarna med ryggsprutan så var det även ett lyckligt lite snärtigare fuck me! när effekten kom.
och sen kändes livet lite bättre och jag var såsig och supernöjd kund i en opiumhåla.

på morgonen kl 6 hade jag öppnat mig 6 cm och jag tänkte faan va najs.
1 cm i timmen jag borde ha öppnat mig till 10, klämmer ur mig kotten och ill be home by noon.
Min ängel går av sitt skift och min all time favorit kinda gal kommer in på banan.
det är en yngre version av kära gamla Ratch. Hon kör det gamla tricket. jag hörde att du tycker att det är otäckt att bli undersökt.
om jag ska vara ärlig så kör jag hellre min halvmåne i handen än att låta folk gräva där, men det hjälper mig inte att föda barn så...
och jag förklarar. och hon fattar trögt.
det är somom det jag säjer inte går in. gång på gång undersöker hon mig under dagen.
och varenda jävla gång gör hon fel.
hon tänder lyset varje jävla gång
varje
jävla
gång hon går in i rummet.
och lämnar rummet upplyst som ett badrum.
Ett fult badrum.
hon rusar in utan att knacka för att kolla om det är min bingmasin som larmar.
och lämnar dörren öppen ut till korridoren
som ligger tvärsöver från lunchrummet
där folk fikar.
och jag hatar henne.
men jag ler när hon frågar om det är ok med en undersökning till
och hon gör fel
och jag vill dra kniv.
Av min ängel fick jag lära mig att jag skulle byta sida varje 45 minuter. och från epidralen är insatt kl 2 fram till min ängel går av vid 6, 7 så byter jag minutsiöst sida. Miniratch bryter trenden. Hon frågar om jag vill sitta, jag säjer nej det går bra ändå. Hon sätter mig upp och hissar upp ryggstödet tänder lampjäveln och går ut.
och jag hatar henne.
Hon lämnar oss med orden; Tror du verkligen att du kan sova när du är 6-7 centimeter öppen. Jag vet inte vad du tror, men jag är här för att föda barn. Och hade helst sluppit grått novemberljus och utsikt över sjukhustaken.
Hon vill sätta en sorts diod på bebisens huvud för att kolla ctgkurvan. Jag säjer att det är ok.
Det är allt annat än ok för efter undersökningen så klappar hon mej på låret (bara där farligt nära en smäll)och bad om ursäkt för att hon glömde.
Det hade ju varit smidigt om hon krafsade där en gång istället för två.
När Rasmus och jag är på toan passar Fröken brightlight på att skjutsa ut sängen, han har sovit i två timmar.Men det var ju bra, då slapp han ha det bekvämt resten av dom 12 timmarna till mo tittade fram.
Hon bytte även säng till mig. till en utan handtag i taket sa jag kan absolut inte flytta mig själv. jätteskönt.
Hon kommer in smäller till lampknappen och säjer att ronden är här med Barnläkaren. Tyske barnläkaren tittar på sin barnmorska vänder sig om och släcker lampan.
Jag älskar honom. Ich liebe, liebe dich.
Sen att han inte heller kan följa instuktioner det är en annan sak. Jag förlåter honom.
Jag hälsade till Dirk. Klart han visste vem det var.
Brightlights fortsätter terra oss och när hon tillslut ska kränga på dioden så hör jag hennes stämma, tänk på bebisen jessika, det är ju för bebisens bästa! om o om igen.
Men idioten.
Hade du tagit dig en MINUT extra så hade det inte låst sig.
Och nu ska den dumma gå ut, säjer hon och lämnar mig, hysterisk i händerna på rasmus.
Nej, dum är du inte.
Idiot däremot.
Hon går äntligen av sitt skift och har med sig Ivana, barnmorska. En i den långa raden jag har träffat och jag hade inget större hopp om att det skulle vara till det bättre.
Men jag hade fel, hon var jätteförsiktig och frågade hela tiden hur jag ville ha det. gav lite råd om ryggmassage, hämtade saccosäck, fixade kolsyrat vatten (bara det folks! hon stack upp på en annan avdelning för att hämta, men sjysssch det får vi inte säja till nån). Frågade om vi ville ha hjälp eller om vi ville pröva själva först. Vi provar själva först.
Klockan är 14.00
Och vi står, vi går, vi ligger, vi dricker, vi andas, vi lustgasar, vi står på knä, vi rullar runt på en saccosäck och vi inser att vi inte fixar det själva.
klockan är 16.00 när vi ber om hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 

yasmin lawsuit