och väger 3940 gram. Sköterskan som jag pratat med mina amningsproblem med såg lättad ut.
-men det är ju jättebra ju! utbrister hon med glädje. Men jag sa aldrig att hon inte åt. Det har gjort så ont att jag varit färdig att ta livet av mig. Rasmus, min hjälte hittade amningskoppar av silikon på apoteket igår eftermiddag. Och såren håller nu sakta på att Läka och 4 dygn av ren tortyr verkar vara över för den här gången.
Men nog om det.
För mitt hjärta brister när jag tittar på henne
Så fin är hon.
Och idag efer läkarbesöket letade vi oss fram till ett motionsspår och gick en vända med mo i lilla björnen och shanti. Hunden var lycklig över att se lite dagsljus äntligen.
Mo sov hela tiden och är ett lydigt litet barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar