Vi låg i sängen i morse

och tittade på duracellkaninen som rusade omkring på golvet, jag klappade pappan på knät och sa nöjt;
-Ses i kväll.
Det räddar mig, att komma ut och iväg för att sen få komma hem och snusa på henne igen. Väggarna slutar luta innåt och jag kan andas igen. Ikväll började jag på en väska.
äntligen.