att jag inte tog en bild på pappans frukostbricka.
Förut, jag vet inte när jag slutade så gick jag upp när pappans klocka ringde tio i fem och gjorde frukost. För att jag ville, för att var snäll och få en skön start på dagen. Sen blev jag elefanttrött, tung och yrslig så jag slutade. Så hela hösten har pappan stängt av sitt larm lite hursom helt och kommit till jobbet i bästa fall i tid.
men ganska ofta ganska försent.
Jag tror att det var för att jag lagade frukost till honomförut som han inte kom försent.
Så jag betämde mig igår att jag skulle ta upp det igen.
Pappan hade bara ett ord för anblicken av 2 ungsvarma frukostmackor med stark salami, kaffe och banankaka
-Ssweeeeet.
Som i entourage.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar