Fantastiska hus

Jag är en lat jävel. När man åker bort ser man dom mest fantastiska hus men på hemmaplan är man helt blind. Jag sightseear i vår egen stad och ser små underbara hus och funderar på vem som bor där och vem som har den mest bedårande lilla punchveranda iklämt mellan tomterna, jag inbillar mig att det är en härlig utsikt. Det är klart det är, man skulle ju vara blind annars.
Vi höll på att slå ihjäl oss på vägen ner från kvarnen då jag envisades med att inte gå samma väg tillbaka. Det var inte sandat givetvis och det slutade med att vi stod mellan två avsatser och kom varken fram eller tillbaka.
Man kanske skulle vänta till våren när det inte blåser polarvindar och trapporna är dekorerade med blankis.
Solkyssta kinder  istället för vindpinat och fårat fiskgubbeansikte.

Jag väntade med att vurpa tills jag kom hem till min egen gårdsplan.