i Göteborg i 3 dagar. Tjatade på pappan tills han sa släpp sargen. Då gjorde jag det och kom hem igår. Jag har inte ringt i onödan och inte messat. Jag har längtat men jag dog inte.
När jag kom hem tittade Mo på pappan lite undrande.
Ey, vem är galningen? Jag fick finna mig i att vara nummer 2.
Det gör inget. Jag är hemma och dagarna när jag inte var här är glömda nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar