På besök i Tärnsjö

Vi avslutade besöket på Faster Veras. När jag kom till Tärnsjö för ett och ett halvt år sen så var huset till försäljning, det var en riktigt sunkig loppis på bottenvåningen. Jag har köpt Moes stol där, en helt fantastisk handgjord tripp trapp som blir ett bord med stol när man viker den. Nu hade Faster Vera köpt huset och vitrappat fasaden och blåst ut allt på bottenvåningen. Det var ett litet cafe och när vi gick upp på balkongen blev vi helt lyriska. Coops fula parkering försvann, den fula vägen försvann och vi hade utsikt över allén till Tärnsjös vackra bibliotek. Vi var lyriska och aldrig har en räkmacka och en iskall cola smakat så gott.


Jag och Mo bestämde oss för att jogga mot östa. Karin skulle ta in tvätt och köpa något att dricka sen plocka upp oss efter vägen. Jag fick prestationsångest och gick ut för hårt och fick håll. En otrevlig påminnelse om gamla skoldagar när man sprang med håll och blodsmak. Det blev till att lägga ner genast. Så jag fick in vår lunk och lyckades springa och gå trettio sek som vanligt och hann ganska långt. Carola sa att hon trodde det var närmare tre och en halv km. Bilen stannade och vi fick inte upp bakluckan först och tusen minimygg anföll direkt. Mycket obehagligt. Det är synd om människorna i Tärnsjö. All otrolig natur som man som vanlig människa knappt kan vistas i. Bilsadelmakarna spelade beachvolly och jag och Sara satt på bryggan och njöt. Tills myggen kom med karin och vi var tvugna och dra.

Det var betygsutdelning och avtackning, lärarna tittade ner i vagnen och allt var frid och fröjd tills applåderna kom och Mo blev rädd, sen tittade hon på Per och blev rädd igen. Så hon grät , tittade på Per och grät och tittade på Per. Alltså en helt vanlig dag i Tärnjö skolan.

Jag var helt övertygad om att jag skulle hitta Karin hemma. Där var hon inte, i matsalen på skolan och där var hon inte. Mysan och Charlotta lotsade oss ner till avsatsen där dom höll på att fläta Acnes nya skärp i solen. Jag blev så glad över att träffa Karin att jag var tvungen att gråta lite. Challan och carola var oxå där och vi slog oss ner under trappan bland alla fimparna. Från Kalles fönster hördes glada tillrop och vi fick besök av Mia och Annika innan vi tog oss upp och skulle käka tårta med dom andra.

Resan var som vanligt en jävla mardröm. Jag sov dåligt och redan i min hjärna så såg jag trafiken på enköpingsvägen. Jag hatar Enköpingsvägen. Dårar som kör om tre i följd strax före en kurva. Jag hatar Heby-Tärnsjö vägen. Långtradardårar som kör om på smala vägar. Jag brukar köra in i p-fickor så dom kan ta sig förbi så att dom slipper köra ihjäl mig. Nu var det en annan dåre som klippte både en långtradare och mig före en kurva och jag ser att vi får möte och jag tänker att jag ska låta honom köra i hjäl sig. Men sen har jag inte hjärta och tvärnitar så att han kan ta sig in framför, Jag HATAR dig din JÄVEL skriker jag i bilen , ligger på tutan och visar fingret. Jag har tradaren i arslet och allt akompanjeras av Moes stämma.
Som sagt .
En jävla mardröm.