Förr, innan hon kunde krypa, då hade dagarna ett fast schema , en dygnsrytm som var skön och harmonisk. Mo pysslade med sitt gym och sov, pysslade och sov.
That is no more.
Mo har förvandlats till en vilde. Hon dammsuger golvet med näsan, slickar på tvättmaskinen, gnager hunden på fötterna, river upp gräset, trillar över kanten på biabädden, fäktar och gastar när hon inte kommer åt mitt tangentbord.
Äter skorpor och grymtar som ett litet djur. Hon flippar och vrider och vänder på sig och så tänker jag; hon hinner inte dit, jag ska bara...
Men det gör hon, hon hinner faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar