och strålande solsken. Det bar emot att lämna hemmet.
Tog två varv på hundspåret. Jag tror att Mo ska tacka sin lyckliga stjärna att jag vurpade det första jag gjorde förra veckan, så jag blev rädd.
Annars hade jag säkert tryckt ner henne i björnen och skidat utan en tanke på att jag inte är så stabil.
Jag hade säkert tyckt att jag var skitduktig.
Det är jag inte.
Jag inser det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar