onsdag 24 november 2010

Mamman och Mo fyller år

Det är det snabbaste och långsammaste året i mitt liv. Kanske mest ensamma året oxå.
Vänner som jag trodde skulle vara där har försvunnit och nya har kommit till.
Det kanske är Madeleine jag saknar allra mest, hennes skratt och varma famn. Jag kan höra henne prata med Mo som hon gjorde med Jonatan när han var liten och som hon gjorde med Findus innan hon gick bort.

Året har lärt mig vad tålamod verkligen betyder och det är så skönt att inte höra mediabruset om hur allt ska vara. Rätt och fel. Jag har avslutat prenumerationen av prestationångest framkallande Mama och började på vi föräldrar istället. Jag avslutade mina hästtidningsprenumerationer och köpte tophälsa istället. Jag har slutat rida och börjat springa. Jag var 85 pannor tung när jag fick se en baddräktbild och jag undrade vem tanten var, det var jag.

Så jag gick ner 20 kilo med stor hjälp av rasmus, inga pizzor, ingen chips och ingen coka cola. Det blev keso, ägg, kyckling och fisk. Och en hög med frukt. Jag gick ner ett kilo i veckan. På helgen har vi försökt att hålla igen lite, vi har lagat thai så starkt det bara går utan att dö.

Mommo såg på tv för första gången i helgen när vi firade hos Mormor, det känns jävlig gött. Vi lyssnar mycket på radio och dansar och vi brukar titta på dagens visa på datorn. Vi håller på att beta av barnprogammen på svtplay men oftast så är det bara red skit så både jag och Mo somnar av tristess. Idagarna har vi äntligen blivit med hundpulka och jag tränar shanti för fullt så att det ska bli säkert att dra Mo.
Hon älskar sin snowracer.

Vi har försökt att lyssna på varandra jag och pappan och inte låta saker och ting ligga och gro. Jag har släppt helt hur saker och ting ska vara och göra när det gäller pappans tid, det tar upp onödig negativ energi och jag kan istället bli glad över att vi inte gör saker på samma sätt eller tänker helt lika.
Han har mycket större tålamod när det gäller att mata henne och jag är ganska duktig på att avleda henne när hon vill göra saker hon inte får.

Vi har anammat
hundträningsmetoden när det gäller ordet nej. Det finns inte. Och det fungerar förvånadsvärt bra.

Papegojmetoden när vi lägger henne, lägga ner, kasta filt över. släcka ljuset.
har fungerat sen hon var 2 veckor gammal. Jag ångrar inte en minut av att jag inte lyssnade på bvc när det gäller hennes sovvanor. Så otroligt lyxigt.

Ät eller skit it metoden när det gäller maten, hittills är det inget hon inte äter.
drick eller skit it metoden när det gäller dryck och då är det en 6 månaders välling som jag ägnade mycket kraft åt att försöka lura i henne. Mo vs. mamman= 1-0

Hon har inte varit sjuk om man bortser från lite trassel med luftvägarna när hon var nyfödd och en liten förkylning i höstas.

Mo älskar vatten, dricka , simma, bada.
Hon är kittlig och när hon skrattar får hon hicka.
Hon älskar att bröla när hon hör en bra låt, sjunga är lite mycket sagt, hon tar gärna en låg ton. ööööööööööööööööööööööööh.
Och hon älskar att dansa.
Hennes första favoritlåt var Robyn , dancing on my own.
mammans hjärta
gullefjunet

fyller ett idag.

3 kommentarer:

  1. Stort grattis till världens finaste tjejer!

    SvaraRadera
  2. Hur vart det nu med firningen av Mo i sthlm? jag har lite minnesproblem var dt fredag, lördag eller blir det av?
    KRAM ;)

    SvaraRadera
  3. Stort grattis till tjejerna på den stora dagen kramar från mormor,mamma

    SvaraRadera

 

yasmin lawsuit