eller sängkanten i morse, tog sina första steg från sängen till leklådan. Jag nöp pappan så att han skulle se. Han sov.
Mo var nöjd. Kom fram ännu lite fortare än förut. Pappan sen till sidbytet efter jobbet. Mo och pappan hade sovmorgon. Länge.
Cassie hörde min stämma och kom dragandes med sin matte så vi fick sällskap runt holmen.
Svinkallt.
Jag bestämde mig för att jag lidit nog och att jag faktiskt var värd ett par vantar som inte kostar 69 kronor. Eller att jag måste gå ner 20 kilo för att ha förtjänat dom. Jag tänkte att jag har frusit om händerna i 20 år så det är läge att köpa sig ett par sjyssta när jag drar omkring på barnvagnen i stormen.
kallt+vinter= nya vantar.
Inte svårare än så.
perfekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar