uppförde sig exemplariskt hos Anna och Livia. När vi kom hem var det gröt och vagnrull, runt, runt. Hundar ur vägen.
Sen var hon söt och skypade med mormor.
Sen växte hornen ut och hon förvandlades till en gastande vilde. Hon fick gråta sig till söms för mamman höll på att bli galen.
Om jag hade hittat min telefon så skulle jag ha ringt någon, vem som helst, jourhavande mamma kanske.
Stackars människor med skrikande kolikbarn. Jag trodde jag skulle slita av mig håret.
Stängde ner allt och gick ut.
sen blev det tyst.
Åh ljuva tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar