Jag lämnar Mo och pappan med skägget i den stora sängen för att koka kaffe. den hörs ett thump! och ett illvrål. Jag visste inte att jag kunde springa så fort. Pappan yrvaken och barnet ligger under sängen. Tack ikea för dina stora kuddar som jag aldrig orkar lägga någon annanstans än på golvet nedanför sängen.
Jag sa ju till mig själv att nya livet har börjat nu.
jag hade bara inte förstått det själv.
Så vi dammade av henne och la henne hos pappan igen.
Lika glad som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar