och blicken i det eviga blå.. Mo har varit på marken och grävt med sina fingrar i jorden för första gången. En härlig känsla och jag var en stolt moder när hon såg hänförd ut. Vänta du bara Mo, vänta du bara..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar