onsdag 17 mars 2010
Surmulen
Ojojojoj ingenting var bra och jag tackar min lyckliga stjärna att hon inte är så här varje dag. inte äta, inte sova. Bara gasta.
Men så kallar vi henne Gaston tillfällen som det här. Pappan kom hem och mamman gick rakt ut hemifrån och promenerade i 2 timmar.
När jag kom hem så hade jag glömt.
Tack gud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar