Det är sällan

Jag blir riktigt irriterad nuför tiden. Det dränerar mig på energi och fyller ingen funktion. Men det brann till häromdagen när jag mötte en förhålladevis ny granne. Jag har bott här på gården i 8 år och min hund är fyra år och vad jag kommer ihåg så har jag mött den här grannen med min hund en gång.
Jag står och väntar på Pappan och han kommer ju ALDRIG. så jag börjar gå tillbaka lite varm, lite irriterad och min hund lyder inte på ögonblicket vilket gör mig lite sur. Jag drar barnvagnen baklänges uppför det lilla krönet och jag utstrålar DONT TALK TO ME.
Damen kommer ut ur sitt hus( fö inhängnat) och ut genom grinden och ropar
-Ursäkta, kan du hålla din hund kopplad när du går förbi mitt hus.
Jag stelnar till.
. Ursäkta, Vad menar du?
Hon bor längs en liten gångstig och har ett fönster mot stigen.
Ja, kan du ha hunden kopplad tror du, när du går förbi här..

Jag är tvungen att fundera och det brinner till i huvudet på mig.
-När du sitter inne frågar jag klentroget
Hon slår ut med händerna i ett tyst Ja.
Jag hade förstått om hon ville att jag ska ha hunden kopplad när vi möts.

Men vi möts ju aldrig så jag är så jävla konfunderad.
Jag ska ha hunden kopplad när jag går förbi hennes fönster.

Logiken i det.