Jag hade finstuderat karta med sambo, tittat och läst, tittat oc h läst.
Pam och jag startar i läggesta så slipper vi sträckan med mariefeds golfbana som enda blickfång. Vi hittar ingen skylt och jag tog för givet att den skulle gå genom skogen och inte efter vägen så vi travade mellan två stenar och rakt in i ett slybuskage som går efter hela vägen. Det är massor av kullvälta träd och vi tvingas rulla under ett gigantisk stock och nu har vi inte ens gått 50 meter. Vi kommer fram mellan par hus och deras överraskade invånare. Sen går vi snällt efter vägen och se där, en orange tejp på en lycktstolpe.
Så bra.
Vi går efter motorvägen och min strupe är torr eftersom vi är tvugna att överrösta E4. Under en viadukt och sen in på en evighetslång grusväg.
Det finns inget tråkigare än grusväg.
Vi gick och gick och gick och gick och såg ingenting som var en fröjd för ögat. Vi hittade en pil in till en källa och dit gick vi upp genom en granplantering. Någon hade fällt träd så det var något svårframkomligt.
Sen gick vi igen och gick och gick.
Efer 1,5 h svängde sörmlandsleden äntligen in i skogen.
Vilken fröjd, vilken glädje! Det blev omedelbart dramatisk och vacker natur.
Nästa gång ska vi inte gå från läggesta.
Vi fikade i solen i gräset och sen bar det av hemåt igen. Det var så jävla tråkigt att gå så vi joggade istället.
Då gick vägen tillbaka på en timme
thank u baby jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar