Den sista färden

Vi behövde varenda smula av färdkosten, Sörmlands småvägar är inte att leka med.

Vi ställde in gpsen lite för sent så den bad oss inte vända utan fortsätta runt hela skiten på småvägarna. En resa från Pams hus på 16 km blev en omväg på säkert 10 mil tillslut. Helt jävla galet. Vägen blev mindre och mindre och jag kör rally som Kenny Bräck. Det är ren tur att jag inte kör fast. Pam kör stabilt som fan men tar ett vattendrag som holkat ur vägen och slår in dragkroken. När vi stannar och konfererar så känns det bättre att fortsätta framåt för mardrömsvägen bakom oss kändes inte som ett alternativ.
Vi vet nu att vi skulle ha vänt och passat på att skickat gpssen åt helvete.
Men vi visste inte.

45 mardrömsminuter senare såstår vi äntligen på destinationpunkten. Glada i hågen drar vi ut på tur.

Det känns som tiden har dragit iväg så vi bestämmer oss för att gå halva idag 3,3 sen vände vi och gick tillbaka. Jag plurrade vid spängerna, de var fortfarande isiga, Pam voltade ner i ett dike och Frej hittade en gigantisk älgklöv. Det var helt underbart.
Vi fikade och mös efteråt och vid gott mod satte vi oss och skulle köra raka spåret hem.
Det började med att gps sa till oss att svänga in på en snöig, isig livsfarlig väg och då gjorde vi det. Efter flera kilometer så stannar vi och konstaterar att det är bara vi som kört på den här vägen sen senaste snöfallet. I mitten på mars.
Så vi vänder och det känns genast jättebra. Men vad gör hon! Pam svänger av igen på en mycket mindre väg och jag ligger på tutan och försöker få henne att stanna, jag försöker köra ikapp henne. Det går inte
Jag får för mig att det är en vilt främmande människa som jag förföljer.
Helt galet. Så efter en evighet så stannar hon och jag drar en pust av lättnad.
Det var hon! Inte någon galning som var jättetrött på att en dåre ligger i röven och tutar.
Vilken tur.
Vi konfererar och jag fattar mitt tredje usla beslut, att vi inte vänder, vägen ser fin ut, hur långt kan det vara?
Sjukt långt

När Pam stannar för att saxa in sig på en annan ännu mindre väg skriker hela min kropp.
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ nu fan RÄCKER det! Jag stannar bilen.
Det är helt tyst.
sen hör jag bilarna.
sen ser jag bilar.
Sen åker jag  emot var gps säjer och hittar civilisationen.  Jag är givetvis helt uppjagad!
Vad har jag gjort!? Lämnat Pam i skogen och banjo musiken hördes allt högre.
Ingen telefon.
Jag åker till avfarten mot merlänna, ett jävla tjejkast ifrån.
Se där! där kom Pam efter ett tag.

Det var roligt och vi kommer göra det igen snart
Och imorgon köper jag en terrängkarta.