Jag undrar varje gång varför, varför varför släpar jag ut barnet i vår skog. Sprängsten, rötter och sly fanimej överallt. Och en och annan kantarell. Vi skulle ju bara vittja och slår nästan ihjäl oss på kuppen. Jag hatar min älskade skog när det kommer till promenad med barnet. Hatar den. mo kan gå nästan hela 4 km rundan själv
men vi kan inte gå fem min i vårt eget hood. Det suger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar