I morse när vi mornade oss, låg noonie längst med hela mej och gonade.Mo vart sur och sa högt och tydligt, gå ner Nonie! Vi tittade häpet på henne båda två.
Gå ner Nonie.
Hunden lydde inte men det är bara en tidfråga. Skillnaden mellan nu och förut är att Mo gav upp ett illvrål och sen fick nonie tolka det lite som hon vill. Typ släpp , stanna, sitt, gå ner.
Vi fnittrade och mös och jag stack Nonie på nosen med en tandpetare som hon började bita lite på.
Mo tjurade lite till och sa mycket bestämt
Noni inte smaka petare.
Så var det bestämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En bestämd liten dam mycket lik sin mamma,kolla min blogg,så ska du få se nåt fint. kramar mamma o mormor
SvaraRadera