Fredag.

Stackars pappan. Han var helt slut efter mitt tjat. Tillslut hörde jag av mig till Kusinmamman iallafall fast jag hade lovat mig själv att låta bli.När är kalaset? Det lustiga är inte att jag tillslut blir så irriterad på pappan att jag kliver in och lägger mig i. det lustiga blir när man tänker tvärtom. Att pappan skulle höra av sig till min syster och fråga när dom kusinerna har kalas så att Mo inte missar en chans till fest.

Det finns inte i hans universum. Och det verkar bara vara jag i hela världen som tycker att det är pappans jobb att hålla reda på pappans brorsbarn. Tilloch med jag tycker att det är konstigt att jag tycker att det är hans jobb.

Men jag tycker fortfarande det.  Och jag ser hur trött han blir på mig.

Men 2012 hoppas jag på att Pappan  kan ringa min syster för att ta reda på det. För jag tycks inte kunna hålla reda på dom fördelsedagarna heller. Knappt min egen före den delen. Vilken tur att Mo kom på min födelsedag annars hade jag haft stora problem.

Sa jag att jag glömde bort att min mamma fyllde 60. Fast man tycker att hon kunde ha sagt nått så här i efterhand. Så nu nämner jag att jag fyller 40, Ifall någon inte vet det och som en påminnelse till mig själv.

Dagens visa
Its my birthday and I cry if I want to.