Kolla in min besvikna min. Det fanns massor av stora fina hallon och miljarer fina blåbär
Men det var kantareller vi ville ha. Här sitter vi och surar och begrundar vår öde.
Pappan försökte se tröstande ut och i bakgrunden ser ni sjön med det fina namnet
Jag vill gärna vara en vågad person och kasta mig i men bara tanken på hur djupt det kan vara får mig att skrika rakt ut.
Det är otlroligt fin vandringsled och en ren fröjd att gå i skogen en blåsig dag, inga knott och inga mygg
Jag bestämde mig för att vi skulle titta om det hade kommit något på vårt ställe
Det hade det
Mo plockade oxå
Ingen var gladare än jag. Jag ville sjunga och skratta som en galenpanna
Så blev jag påmind igen varför vi bor på landet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Såå härligt ni har det kramar mamma
SvaraRadera